Carola's Blogg

Har suttit och tittat på videor av artister jag vanligtvis inte lyssnar på. Tina Turner, N Sync och Iza.
Videon med den sistnämnda är så klassiskt rå-vacker!

http://www.youtube.com/watch?v=AOPkoNZf4gw&search=shame%20

Jag och Richard har diskuterat politik och paradigmskiften. Det gjorde mig gott. Nu är jag åter glad igen.
Jag går omkring och tok-gillar honom. Han är en riktig vän som lyssnar, frågar, berättar, stöttar och allt som jag uppskattar hos vänner. 

Sömn gjorde mig också gott.

Tog av mig den svarta paktringen (som jag och syrran har) ett tag. Oj, vad brun jag har blivit. Det syns när man jämför med den vita ringen som fanns under paktringen. Där har inte solens strålar smekt min hud.

Vilka har varit med och uppfostrat oss? Läromästarna är nog rätt många. Våra föräldrar, Luther, Elvis, Beatles, Stalin, lärarna, kompisarna, Jesus, Buddha, pojkvännerna, mannen, barnen... (listan kan nog bli hur lång som helst)





 

Igår köpte familjen skor och kläder. Jag var glad och lycklig, men idag känns livet aningen tungrott. Jag har väl behov idag att känna mig omtyckt. Typiskt att jag måste vara så där svackig och beroende av andras uppskattning när jag är lite ledsen.

Egentligen har jag så mycket att vara glad för. Så många männskor omkring mig med både mening och mål.

Kanske bäst om jag försöker sova en stund, jag kanske är uttröttad. Snark! Zzzzzzzzzzzzz!
Men då ser ju Blomman på barn-TV där de utropar "Oj! Där e dom, oj där e dom, oj där e dom, ser du dom nu?..." Lite frustrerande, men ändå gulligt på nåt sätt.

Idag har jag och Fjäril varit ute och promenerat. Vi har under några veckors tid beskådat en filminspelning. Idag hade de tydligen lunch när vi gick förbi, det var lite onödigt juh. Det är en sån där nymodern inspelning där kamerorna är gömda i lyktstolparna för att inte störa skådespelarna. Förra veckan när vi gick förbi var det fotbollsmatch för grabbarna. Man såg att killen i orange tröja var fattig och smal, så jag och Fjäril räknade snabbt ut att han var filmens huvudrollsinnehavare. Några dagar senare gick vi förbi inspelningsplatsen när en 17-årig kille av utländsk härkomst hade fått sin första cykel. Han såg lycklig ut och blinkade glatt till mannen med kraftig mustaschväxt som stod och rökte. Runt mannens ben sprang en barfota 3-årig tjej i klänning.

Till Darin Cohen: "Nej, det har inte snurrat för oss. Det var bara en lek, en fantasi. Så där kul kan man ha om man ser ett helt vanligt utländskt pojkgäng som spelar fotboll och en helt vanlig kille som cyklar runt. Man kan låtsas att det pågår en filminspelning på platsen. Man kan leka och vara glad att man har barnasinnet kvar. Så är det när man är författare som du ju brukar säga."

Hehe, man har roligare om man använder sin fantasi.

Då vet jag vem den riktiga boven i dramat är - insulinet. Läste en artikel om fettceller. Tydligen varierar antalet och storleken på fettceller hos olika människor. Antalet bestäms redan i tidig ålder. Alla vi som lever nu gör det för att vi var bättre än de som dog ut. Vi var bättre på att lagra fett. "Människan har anpassat sig till en varierande tillgång på mat i form av ett inbyggt reservlager av fett. Den som kunde äta mycket och även lagra energin när det fanns mat överlevde."  Kvinnor är bättre än män på att lagra underhudsfett, eftersom de var tvungna att kunna klara av en graviditet ifall den skulle pågå under en svältperiod. Så alla som lever idag kan dessutom tacka kvinnans extra förmåga att lagra fett.

Balansen mellan lagring och användning av fett styrs av nervsystemet i kombination med olika hormoner. Ett av hormonerna är insulin som signalerar till cellerna att ta upp socker. Tyvärr bildar den också enzymet LPL som i sin tur bönar och ber fettcellerna att suga åt sig och lagra fett. Hm, och jag hade diabetes under graviditeten...

Fettcellerna har en gräns för hur stora de kan bli, och när den gränsen är nådd delar cellerna sig. Om man går upp mer än 15 kilo delar sig fettcellerna och bildar nya fettceller. Vid bantning bryts fettet ned men fettceller försvinner inte, därför är det lätt att öka i vikt efter bantningsperioden. En del människor kan ha svårt för att bli smala, hur mycket de än bantar, beroende på att de har många små fettceller som inte kan göras mindre. De som blir överviktiga som barn, brukar ha fler små fettceller, medan de som blir överviktiga senare i livet får färre men större fettceller.

Idag har jag mycket energi. Jag känner mig verkligen som att jag har lärt mig nya saker. Pratade med läkaren och det visade sig att jag ställt helt rätt diagnos och även hanterat sjukdomen helt rätt. Jag handlade efter min intuition och sa inte emot trots att patientens verklighet var en annan än min. En manisk psykos med hypnagoga pseudohallucinationer är i själva verket mycket komiskt efteråt. Och vem som helst som till exempel inte får sova på flera dygn och som får en superstressad hjärna kan när som helst koppla bort hjärnans analysator för att uppleva en parallell verklighet. Efteråt minns man alltihop och kan skratta åt alla tokigheter. Oj, oj, vad vi har skrattat. Och nu förstår jag verkligen hur det var när Strindberg fick för sig att han kunde tillverka guld. Hjärnan är så fantastisk och fantasifull. Säkert är det många som skrivit böcker och filmer eller målat tavlor baserade på sina hallucinationer. 

Min viktigaste lärdom är att hallucinationer och psykoser inte är något att vara rädd för. Det är ganska "normalt". Om däremot den sjuka blir hotfull mot sig själv eller andra, utgör en fara och/eller äventyrar sin säkerhet så bör man ringa efter akuthjälp. Men i fallet som jag fick möjlighet att studera så tillfrisknade patienten helt själv alltså. "Det var som att knäppa på knappen till analysatorn". Plötsligt fungerade logiken och verklighetsuppfattningen. 

Absolut har jag lust att skriva böcker. Jag vill ta itu med den där boken som nästan var klar för några år sedan. Först har jag lovat att läsa två manus och sedan måste jag fundera ut vilken av alla mina versioner som är bäst. Jag tror att en av anledningarna till att jag lade undan mitt manus var att jag lärde känna två personer som påminde så otroligt om två av personerna i min bok. Kanske blev jag lite rädd. Kanske tänkte jag att de skulle tro att jag baserat min story på dem för att sko mig på deras liv. Å andra sidan är jag rätt så övertygad om att de två vännerna kommer uppskatta min bok, kanske just för att de kan känna igen sig. Jag får väl skriva det där typiska inlägget i början av boken: "Personer, platser och händelser som förekommer i boken är fiktiva. Alla likheter med verkliga personer, platser eller händelser är oavsiktliga."

Helt plötsligt tillfrisknade patienten och sa: "Nu är psykosen över, jag förstår nu att jag bara svamlade. Men tack för att du var med mig. Annars hade det nog inte gått så bra för mig."

Jag tycker att den mänskliga hjärnan är så märklig. Det är så lätt att bli förvirrad om man stressat för mycket. Sedan kan man försöka skapa struktur i kaoset genom att hallucinera genom hörsel, syn och känsel. Människan är bräcklig, men oerhört spännande. Och tänk att man kan läka sig själv genom att våga ta itu med problemen. Allt det här är ju bara mina reflektioner, jag är ingen läkare så jag vet ju inte vad som startade den eventuella psykosen. Hur som helst är jag glad att jag är mentalt stark och orädd. 

Tack till Prinsen, Salamander och J. Depp för att ni stöttade mig när jag behövde det som mest. Kramar till er. 

Nu när sommaren är här och jag vill känna mig snygg och smal så blir jag lite irriterad över celluliterna. Jag letade nyss på internet efter information. Hur ska jag bli av med dem? Massera eller äta nåt speciellt?
Hittade en rolig text där det stod att hormonella toppar så som pubertet och graviditet gärna ville bilda dessa fula cellisar. Blodcirkulationen försämrades i vissa områden där sedan gifter och vätska kapslades in av fettceller.

"Att vara kvinna bör man heller inte ägna sig åt om man vill vara fri från celluliter. Kvinnligt könshormon skapar 'en god grogrund' för dem. 
För att undvika att få celluliter borde man med andra ord undvika allt detta.
Celluliter. Ett ord i pluralform. Kan man ha endast en cellulit?"

Så då får jag alltså skylla mig själv som ägnar mitt liv åt att vara kvinna som dessutom har varit gravid rätt nyligen. Fy mig, men sent ska syndaren vakna.

Varför lyfter man ett stort stenblock? Risken är gigantisk att man klantar till det på något sätt. Själv tappade jag stenblocket mot schtoorschteen och hade mitt lilla ringfinger mellan blocket och stenen. Nu har jag en blåmärksring runt fingret som har svullnat upp och dunkar när jag badar i mammas och pappas kalla poolvatten. Pappa måste hitta något sätt att värma upp poolen, kanske med solceller? Ja, för då blir det inte lika mycket aj-aj för hans dotter ifall hon har krossat gullebrand i ett totalt omotiverat stenlyft.

Vi har haft poolparty och grillat hamburgare. Hyrde en film och hämtade en god bok, eftersom jag ska sova över hos min kära mamma.

För övrigt har jag sagt emot en läkare idag. Han visste inte vad han snackade om. Nej, jag besökte inte honom för att konsultera honom om mitt stackars finger. Det var i ett helt annat syfte, lite haemligt som Darin Cohen skulle ha sagt.

Syrran dök också upp på partyt. Tydligen hade hon hämtat sig bra efter gårdagens bravader med Annaleena, vars dotter har gift in sig i en mycket rik engelsk släkt. Very Good!

Om jag kunde svara, åh, ser jag dig igen.
Om nån kan förklara, driver dagg faller regn.
Vad som än har varit, åh, vad som än har hänt.
Om nån kan förklara, driver dagg faller regn.
Faller regn.

Vi samlades idag och gjorde en midsommarstång till Frej och Freja, för att hoppas på god skörd. Under året kommer vi att så genom att läsa, utvecklas, möta människor och göra gott. Sedan kommer vi förhoppningsvis att få god skörd. Kvinnorna klädde majstången och flickorna prydde den med blommor. Var och en tillverkade varsin blomkrans som vi trädde över stångens tvärarmar. I år blev det ett udda antal kransar så den äldsta fick hänga sin krans i mitten. Kransarna symboliserar gemenskapen, inte bara mellan oss som var med och firade idag, utan med alla som vi känner. 

Tor blev som vanligt vred under vår måltid. "Alltid denna Frej", dundrade han. Det åskade och jag bestämde mig för att inte glömma honom under året. Vi hann precis äta så började det regna. 

Efter regnet spelade vi kubb och det var tyvärr alltid det andra laget som vann, vilken lagsammansättning det än var. Jag brukar vara duktig på kubb, men det visade sig att vi hade en åttaårig kubb-mästarinna i familjen. Förvånande, tyckte jag. 

"Min egen Johnny Depp" hade bett flickorna plocka 14 olika sorters blommor till stången, vilket de också fick ihop till. Jag måste fråga honom sedan varför han valde just den siffran. På kvällen var vi 14 midsommarfirare på vår lilla gård.
 

Eftersom vi har en vän som spelar fotboll i A-laget så fick vi fribiljettter och så kom det sig att jag såg min första fotbollsmatch igår. Som helt novis tänkte jag nu göra en liten sammanställing över fotbollens för- och nackdelar.

En klar nackdel är att det kan vara uuuurtråkigt att se en match när man knappt förstår vad som händer. Okej, om alla klappar händerna så vet man att det har hänt nåt bra, kanske gjorde vårt lag mål eller så var det någon av våra killar som räddade en boll. Men i övrigt kan det vara rätt så obegripligt. (0-1)

En annan nackdel är att stackars 11-åriga jag som skulle sparka boll med Björnne och Petti-Orvar och de andra barnen på gatan, trodde att jag var en superbra målis, men fick en hård straffsparksboll mitt i ansiktet. Aj, aj, aj, vad ONT det gjorde. Jag minns det som igår. (0-2)

En fördel med matchen igår var att jag och "min egen Johnny Depp" satt och kramades i kvällssolen, köpte hamburgare och mineralvatten samt värmde varandras kalla händer. (1-2)

En nackdel är att man aldrig riktigt ser spelarnas ansikten. Man sitter för långt bort. (1-3)

En fördel är när man ser Lucas Moodyssons film "Tillsammans" och hela hans kollektivfamilj skriker: "FO'BOLL" och springer ut på gräset till en busig match. Vilken mysig känsla. (2-3)

En fördel är att fotbollsspelare har så snygga kroppar. (3-3)

En annan fördel är att det är väldigt imponerande att de kan springa såååå fort baklänges. (4-3)

Slutligen är det en nackdel att när jag är på min första fotbollsmatch och lycklig går mot bilen när det är tre minuter kvar, i vetskapen om att vår vän gjorde bra ifrån sig och att laget leder med 1-0, så gör en gotlänning mål i förlängningen så att matchen slutar 1-1 oavgjort. (4-4)  

foto: H. H. Muliboy

Vi möttes vid Månens Rike och njöt av elden inne i kåtan. Shamanen berättade om hur vi alver lever i kärlek och harmoni. "Vi tror att det bästa i människan är en alv." Hon berättade om gudinnor och alvbarnen lyssnade intresserat. En tonårig älva sa förvånat till mig efteråt: "I skolan orkar jag aldrig lyssna när de pratar." Den minsta lilla alven som bara är 1,5 år kröp in och ut ur kåtan och pekade några gånger på vargmålningen.

Så startade ceremonin med trummande. Vi lyssnade till rytmen och stämningen blev magisk. Vi gick ut till labyrinten och började sakta gå inåt. Vägen var mycket längre än den sett ut att vara. När vi kommit in till mitten dansade vi alvdans och renade Yggdrasil. Shamanen berättade om Ratatosk, den lilla ekorren som springer upp och ner längs världsträdet och är den enda som har tillgång till alla världarna. Längst där uppe sitter Örnen och längst nere sitter Draken. Vi lämnade allt tråkigt inne i ringen och sprang glatt utåt. En av de tonåriga älvorna råkade trampa ner i gropen och ramlade. Hon slog sig inte som tur var, men sprang barfota resten av biten. "Kanske betyder det att du kommer attt stöta på en motgång", sa jag när vi åter samlats i kåtan. "Men du reste dig, och det måste betyda att du kommer att klara dig." Shamanen berättade: "Du sprang så fort och glatt efter att du snavat, så det betyder att det redan har hänt. Du har redan stött på motgång, men du klarade det. ...kom ihåg att du alltid får fråga om hjälp ...och glöm inte träden, de har helande kraft."  

Väl hemma igen slängde vi alla alvkläderna i tvätten. Tyvärr gillar jag inte röklukten. Jag tror att jag har föööör bra luktsinne av nån anledning. Jag har den där mässingsfobin också. Usch för lukten av pengar och blä för lukten av mässingshandtag. Helst öppnar jag såna handtag med armbågen, hehe.

Åh, vad kul vi hade. Hoppas att min kära alvsyster hänger med nästa gång. Hon skulle nog också uppskatta den magiska sagokänslan.

Vaknade klockan 03.00 av att jag hade drömt en mardröm. Jag visste att jag skulle dö. En åttaårig tjej skulle förgifta mig. Undrar om jag också var åtta år i drömmen. Det måste jag ha varit, eftersom jag bodde hemma hos mamma och pappa. Hur som helst lyckades jag övertyga dem om att jag var tvungen att fly utomlands. Hm... jättekonstig dröm. Vad kan den betyda?

Välkommen till min nya blogg!