Carola's Blogg

Jag har haft fullt upp lääänge nu, eftersom jag har fyllt 100 år, och har ätit vackra minismörgåstårtor. Eller egentligen inte därför, men för att jag har funderat hit och dit på det här med livet och bloggandet.

 

Hämtade ett gratis piano i torsdags, gratis är gott. Men det är furu-färgat och har RÖDA tangenter i stället för svarta.

Jag hade gärna målat pianot svart, men har fått motstånd här hemma. Visst skulle det kunna vara läckert med svart, blankt piano, med vita och röda tangenter om jag hängde dom där tavlorna på väggen över. Dom som har svart ram och består av röda kinesiska tecken på vit bakgrund? Eller hur?

Jag stämde pianot igår, jag kan sånt, jag har varit pianostämmare i mitt förra liv.

snodde från tinseltown...

Nämn fem saker som finns på din Att-göra-lista idag:
- lyssna på Rolling on the River
- läsa ett avtal
- sy
- laminera
- åka till läkaren

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Jag var med i ett teaterprojekt där jag fick spela huvudrollen i en musikteater. Det var underbart med alla vänner, de flesta var mer eller mindre punkare. Och på fritiden spelade vi in en kortfilm.

Ställen du bott på?
- Capital City
- En tvåa och sedan en trea i samma område
- Valners-huset
- 4 olika lägenheter i samma område

- 6 månader i en husbil som först stod på mina föräldrars gård och sedan flyttades runt i Europa, främst i Frankrike och Spanien

- Huset jag bor i nu

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
- Köpa ett hus i Capital City
- Resa
- Ge bort till vänner och till välgörenhet
- Fixa porslinständer till alla som vill ha
- Fullfölja alla kreativa projekt som kräver pengar

Personer du vill veta mer om:
Madonna, Michael Jackson, Dolly Parton, stora ledare och tänkare, mina vänner

Varje gång jag ska sätta salva på Blomman måste vi säga den där ramsan:
Mästipåsch pajevendosh (Mystic Force - Power Rangers)

Då ger salvan honom magiska krafter. Önskar jag också hade en sån salva.

Robert Hanna är på gång. Han är för gullig när han kallar mig Mamsen. Det går bra för honom med nya låtarna, och jag bara längtar efter första skivsläppet.

Jag är kvar och slavar 3 månader till. Skrev på papper igår.
Men nu har jag en massa andra roliga projekt också på gång.

Bland annat startar jag upp sång-, dans- och teaterkurser för åldrarna 3-17 år. Kommer att bli great. Och min hemliga dröm är att kunna utveckla det till ett heltidsjobb. Oooops, nu är det ju inte så hemligt längre, vem som helst kan läsa det på internet.

Lille Elliot är superdupergullig.

Men jag köpte trosor med texten "make love, not babies" muahahhaha

Syrran fick en liten pojke. Elliot. Han är föööör gullig.

Jag jobbar som en galning. Därför har jag inte bloggat på sistone.

Men jag lever.

Än så länge.

Mötte en 16-årig kille som jag haft som elev för 4,5 år sedan.
"Vad minns du från när jag var i eran klass?" undrade jag.
Detta var den busigaste 11-åring jag nånsing träffat på, han låg mest på golvet eller sprang omkring.
Nu hade han mognat till sig, och jag funderade på om han ens mindes att jag varit i deras klass. Så busig som han var så kan han inte ha tagit till sig någonting av det jag sa.
"Du lärde mig 8:ans tabell", svarade han snabbt. "Den där sången du hittade på... alla i klassen använder den fortfarande. Jag kan aldrig glömma 8:ans tabell"

Jag är stolt. Jag har gjort nånting bra i min (kanske ultrakorta) karriär som lärare. 
Och gud, han mindes både mig och lektionerna. Wow! 

På jobbet tar vi varje år emot ferieungdomar. De flesta är 16 år och möter arbetslivet för första gången.

I år skulle cheferna som vanligt "hälsa välkomna" och dela in ungdomarna i de olika lag vi jobbar i. I stället för ett välkomnande blev det mer en utskällning. "Gör ni si - så går ni hem utan lön, gör ni så - så går ni också hem utan lön. Förra året hände det och det, KOM NÄRMARE FÖR FA-AN så ni ser, och det ska ni veta att om någon gör så i år - då går den hem utan lön."

Vilket härligt mottagande att bedömas efter tidigare års misslyckanden.

Det fanns även en kille som skickades till centrala laget. Idag berättades skräckhistorien om killen. Han kunde inte klippa gräs, någon annan måste ta hand om honom, han kunde inte stanna i centrala laget. Killen var oduglig...
 
...snacket gick vidare, hahhahah, han hade väl aldrig sett gräs, eftersom han var från något negerland. 

Jag började förstå. Antagligen kunde killen ingen svenska och hade fått instruktioner på svenska och därför inte förstått riktigt var han skulle klippa. (Stan är indelad i olika områden. Centrala laget klipper inte alla ytor. Vissa ytor klipps av andra bolag och vissa ytor klipps med åkgräsklippare, så visst finns det massor av felaktiga ytor att klippa på ifall man inte fått begripliga instruktioner.)

Vid lunch hade det bestämts att killen skulle måla i verkstan, men det var han säkert också oduglig till. Kanske du, Aventurin, har någon användning av honom?

Vi är redan tre stycken, och vi har redan för lite arbete, så långa perioder får vi gå och vänta, eftersom vi är beroende av att andra har tid att leverera och sådant. Men jag tog öppet emot honom ändå. 

Efter lunch kom Hassan från Somalia som hade bott i Sverige i fyra månader. Superduktig kille. Vi pratade engelska och han var förvånad när jag berättade att han förflyttats till oss för att de inte kunde prata engelska med honom i centrala laget. Han som hela sitt liv pratat somali och gjorde sig förstådd på en knagglig engelska, varför vågade dom inte prata engelska med honom? De är blyga, var min enda förklaring. 

De är även rasister, tänkte jag tyst. 

Vid 15.00 hade vi absolut INGENTING kvar att göra trots att vi slutar 16.00. Förra veckan gjorde samma arbete på två, men nu är vi fyra stycken så det gick undan. Då gjorde jag tydligen ett stort misstag som tusenfalt överväger att jag faktiskt var den enda som vänligt tog emot denna nya svenska medborgare på hans första arbete. Jag skickade hem de två ferieungdomarna. Eller kanske det inte var det som var det stora misstaget?

Misstaget var kanske att jag på något sätt trodde att chefen var en förstående man, så därför berättade jag för honom att jag hade skickat hem ferierna. I stället för att fråga varför blev han ursinnig och röt:
"Det får du ABSOLUT inte göra. För helvete, vad mycket klagomål vi får när ni gör så där."

Inget: "Bra, Aventurin, att du tog emot den här killen som ingen ville ta emot."
Bara: "Dom får hellre sortera ärtor till klockan fyra, än att du skickar hem dom när det inte finns arbete. Gör ALDRIG så igen."

De är även maktgalna, tänkte jag tyst. 

Rasister och maktgalna. De kan ta sig nånstans. Jag tänker aldrig mer se upp till dem. Jag tänker heller aldrig mer berätta ifall jag skickar hem ferierna när det inte finns mer jobb. 

eller...   så..... .  kaaaanske.... viiii.......  .... ... skaaaaa...   joooobbbbbaaaa.......
..saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaktaaaaaa......
................sååååå...... att ................................................................
aaaarbeeeeeeeeeeeetssyyyyysslooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooorna.....
............rääääääääääääcker ....................................
...
....äääääännnnnnnndddaaaaaaaaa........
...ttttttttttttiiiiiiiiiiiilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll......
..............kloooooooooooockaaaaaaan.....
............................fyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyra.

 

Min stränga sjukgymnast säger varje gång jag tycker att jag blivit starkare i ryggen: "Men var försiktig i maskin 13, det är sjukvård för dig, medan maskin 4 är friskvård."

Efter några gånger börjar man läsa noga på skyltarna bredvid maskinerna och förstår att maskin 13 egentligen är den som jag kallar "maskinen-där-man-gör-ryggups-och-försöker-andas-in-jättedjupt-och-ibland-råkar-se-en-ful-affisch-på-idolknut." Och maskin 4 kallas stolt: "maskinen-där-man-tränar-framsida-lår-och-har-fyrdubblat-vikten-på-fyra-veckor."

Men jag har bestämt mig för att engagera mig i ett mission. Vi slipper allihopa se bilden på Kanoo, alltså "före-bilden", men vi ska allihop få ta del av "efter-bilden". Jag ska någon tidig morgon bege mig till det gym som jag nu övergett, infiltrera hela verksamheten, beblanda mig med pensionärerna och han-som-gör-jättefula-danssteg och alla dom andra sport-nördarna, flytta mig sidledes till maskin 13 utan att någon ser det. Titta mig omkring. Plocka fram en tejprulle och tejpa följande affisch över Idol-Knuts-reklamen:



Och i mitt nya gym finns för övrig en ännu fulare bild än Knut-bilden.
Mer om det kommer senare.

Försöker tänka på roliga saker, till exempel på när jag och Fjäril skulle göra en musikal som hette "Livet".
Jag skulle ha en roll med en enda replik. Skulle springa in på scenen mitt i pjäsen och sjunga "Livet" med armarna uppsträckta.

Och en dag tänkte jag att jag skulle blogga om hur det känns att träna i maskin 13 på gymmet. Snett upp till höger sitter en svartvit affisch föreställande Idol-Knut som gör reklam för träningskläder eller nåt. Jag menar, hur kul är det? Inget alls. Och där står man och pustar ut och samlar luft och så måste man titta på "Kanoo the great". Det hade jag lätt kunnat klara mig utan.

Men nu känns livet inte alls som en musikal eller som ett träningspass i maskin 13. Det känns bläigast.
Orättvisan i lönesättningen på jobbet har i det närmaste knäckt mig. Jag är inte den som tackar och tar emot en djävla mupp-lön. Något har jag lärt mig under dessa år. Jag tänker inte mesa mig mer. Tänker inte acceptera något tyst och klaga när jag kommer hem. Fällde en tår på chefens kontor idag, vilket kändes aningen pinsamt. Andra människor skriker eller slår näven i bordet när de blir argare än argast. Men jag börjar gråta. Usch!

Skulle ha lust att göra som Timmy och Daniel och skriva en lista på fem saker ni inte vet om mig. Men kanske nån annan dag. Orkar inte.

Började jobba igår, har planterat blomster.

Höll inte på att kunna logga in för att blogga. Glömde lösenordet, sedan kom jag på det rätta. Då upptäckte jag att jag inte ens skrivit in rätt mailadress. Snacka om trött. Jag antar att tröttheten ger med sig sedan, för annars vet jag inte om det är värt att arbeta.

Har blivit en mänsklig reklam och har fått hemskickat gratis smördeg i olika smaker och färger. Imorgon ska jag och mami baka lite olika pajer och piroger som vi ska äta på valborgs. Till det blir det en smaskig sallad. Efteråt ska jag maila in lite foton och berätta vad vi tyckte om smördegarna. Då får jag poäng, och ju mer poäng jag har desto bättre kampanjer får jag delta i. Roligast skulle vara att få hemskickat en ny Marabou-choklad.

Jag har promenerat varje dag. Och svar ja, jag fick jättemycket träningsvärk efter gymmandet. Precis där ryggskottet hade suttit. Det var en ganska angenäm smärta jämfört med ryggskottssmärta. Jag gissar att sjukgymnasten är riktigt duktig, och antagligen kommer musklerna i ryggen att stärkas rejält. Så jag tog i lite extra idag i maskin 13 (som han säger) när jag för andra gången var på gymmet.

Jag har haft förmånen att träna tidigt på morgonen, och har då kommit att vistas på gymmet samtidigt som en hel drös pensionärer som verkar känna varandra väl. Känner mig lite ensam. 

Nästa vecka blir det eftermiddagspass och jag känner mig orolig för vilka som ska träna då. Jag blir blyg om det ska vara en drös 20-åriga killar där. Hoppas inte.

Har huvudet fullt av inspiration inför nästa skrivandeperiod. Vi får se när jag får tid att skriva. Kanske borde jag stå upp vid barbordet med tanke på ryggen. 

Jag fick ryggskott för 2 veckor sedan, och jag vill härmed passa på att tacka för det. Inte för att jag vet vem jag ska tacka, men Gud, Allah, Buddha, profeter, kosmos, universum och liknande kan lyssna lite extra.

Jag vilade och rörde mig då och då för att mjuka upp de stela musklerna. Den akuta smärtan släppte efter bara några dagar och sedan ringde jag till en sjukgymnast. I tisdags fick jag träffa honom som jag genast kände stor respekt för. Jag är till och med lite rädd för honom, vilket känns rätt härligt. Han var precis den stränge vakt som behövdes i mitt liv för att jag skulle inse att jag måste ta vara på min kropp.

"Du får komma hit och träna hos mig två gånger i veckan någon månad och sedan får du köpa ett träningskort."
"Eh... jaha, jaa"
"Var ska du börja träna?"
"Eh, hm, här?!"
"Ja, det är väl lika bra som något annat gym."

Idag var jag där och fick ett träningsprogram, provade mig fram genom de olika maskinerna och blev ytterligare medveten om att min korsrygg är väldigt svag. Men nu råder jag äntligen bot på det.

När jag tränat en timme fick jag ligga och "meditera" med en värmedyna under svanken. Underbart.

Nästa vecka ska jag även få massage.

Jag är igång nu. Och om 9 dagar börjar jag jobba, och där kanske jag förblir i ett halvår. För mig känns det aningen övermäktigt att vara på samma ställe i ett halvt år. Jag är inte van vid det, men det ska bli riktigt skoj.

Blev irriterad när man i nyhetsmorgon "vågade" smaka på pensionärernas mat och sedan spottade ut den.
Såååå farligt är det väl ändå inte. Håller visst också med om att Sverige inte behöver snåla med maten och visst också kan tillaga den i närheten, men ändå... Väldigt överdrivet att spotta ut mat när det finns så många i världen som svälter. I Sverige finns ändå mat till alla. Kan vi inte vara glada för det mitt i all kostspar-klagan?

Jag har gjort om hela nedervåningen. Feng Shui-at mig igenom rum för rum. Nu råder harmoni och balans. Det enda som stör en aning är att min sköldpadda vid datorn är oskyddad. Mm, det är fack-termer som på ren svenska betyder att jag inte har någon vägg bakom ryggen. I stället har jag ett matsalsbord där och det är inte så gynnsamt om jag vill känna att jag är i fred när jag skriver. Men, men, var sak har sin tid.

Jag hade rätt om att Perelli skulle vinna. Det var ändå kul att se, trots att jag var så bergsäker.

Lilla Seriffen skulle sälja en massa kakburkar för att tjäna pengar till sin klassresa. Jag säger bara detta: fy, vad dåligt det gick med min viktnedgång under den senaste timmen. Fy, fy, nya tag i morgon.

Jag har spenderat en vecka med Fjäril. Visste du att en del fjärilar helt saknar förmåga att äta? På Aquaria i Sthlm måste en djurskötare hämta fjärilarna och sätta de vid matbordet, annars letar de bara efter någon snyggos-fjäril att para sig med och sedan dör de. När jag berättade allt detta för Fjäril så sa hon endast: "Så där är det bland människor också. En del föds för att bara flyta omkring utan att tänka på något särskilt eller lösa några problem. De bara svävar omkring och sedan dör dom."

Jag har också sett dem. Vackra idag, men kanske fula puppor under några bittra år. När de äntligen blev vackra fick de fullt upp med att bara vara vackra. Men såna som jag till exempel, jag tänker och tänker och hoppas att jag lämnar ett avtryck i historien efter att jag lämnat jorden. Jag är ingen fjäril. Och när man tänker efter så är inte Fjäril någon fjäril heller. Hon lär i alla fall omtumla hela denna världen förr eller senare.