Carola's Blogg

På jobbet tar vi varje år emot ferieungdomar. De flesta är 16 år och möter arbetslivet för första gången.

I år skulle cheferna som vanligt "hälsa välkomna" och dela in ungdomarna i de olika lag vi jobbar i. I stället för ett välkomnande blev det mer en utskällning. "Gör ni si - så går ni hem utan lön, gör ni så - så går ni också hem utan lön. Förra året hände det och det, KOM NÄRMARE FÖR FA-AN så ni ser, och det ska ni veta att om någon gör så i år - då går den hem utan lön."

Vilket härligt mottagande att bedömas efter tidigare års misslyckanden.

Det fanns även en kille som skickades till centrala laget. Idag berättades skräckhistorien om killen. Han kunde inte klippa gräs, någon annan måste ta hand om honom, han kunde inte stanna i centrala laget. Killen var oduglig...
 
...snacket gick vidare, hahhahah, han hade väl aldrig sett gräs, eftersom han var från något negerland. 

Jag började förstå. Antagligen kunde killen ingen svenska och hade fått instruktioner på svenska och därför inte förstått riktigt var han skulle klippa. (Stan är indelad i olika områden. Centrala laget klipper inte alla ytor. Vissa ytor klipps av andra bolag och vissa ytor klipps med åkgräsklippare, så visst finns det massor av felaktiga ytor att klippa på ifall man inte fått begripliga instruktioner.)

Vid lunch hade det bestämts att killen skulle måla i verkstan, men det var han säkert också oduglig till. Kanske du, Aventurin, har någon användning av honom?

Vi är redan tre stycken, och vi har redan för lite arbete, så långa perioder får vi gå och vänta, eftersom vi är beroende av att andra har tid att leverera och sådant. Men jag tog öppet emot honom ändå. 

Efter lunch kom Hassan från Somalia som hade bott i Sverige i fyra månader. Superduktig kille. Vi pratade engelska och han var förvånad när jag berättade att han förflyttats till oss för att de inte kunde prata engelska med honom i centrala laget. Han som hela sitt liv pratat somali och gjorde sig förstådd på en knagglig engelska, varför vågade dom inte prata engelska med honom? De är blyga, var min enda förklaring. 

De är även rasister, tänkte jag tyst. 

Vid 15.00 hade vi absolut INGENTING kvar att göra trots att vi slutar 16.00. Förra veckan gjorde samma arbete på två, men nu är vi fyra stycken så det gick undan. Då gjorde jag tydligen ett stort misstag som tusenfalt överväger att jag faktiskt var den enda som vänligt tog emot denna nya svenska medborgare på hans första arbete. Jag skickade hem de två ferieungdomarna. Eller kanske det inte var det som var det stora misstaget?

Misstaget var kanske att jag på något sätt trodde att chefen var en förstående man, så därför berättade jag för honom att jag hade skickat hem ferierna. I stället för att fråga varför blev han ursinnig och röt:
"Det får du ABSOLUT inte göra. För helvete, vad mycket klagomål vi får när ni gör så där."

Inget: "Bra, Aventurin, att du tog emot den här killen som ingen ville ta emot."
Bara: "Dom får hellre sortera ärtor till klockan fyra, än att du skickar hem dom när det inte finns arbete. Gör ALDRIG så igen."

De är även maktgalna, tänkte jag tyst. 

Rasister och maktgalna. De kan ta sig nånstans. Jag tänker aldrig mer se upp till dem. Jag tänker heller aldrig mer berätta ifall jag skickar hem ferierna när det inte finns mer jobb. 

eller...   så..... .  kaaaanske.... viiii.......  .... ... skaaaaa...   joooobbbbbaaaa.......
..saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaktaaaaaa......
................sååååå...... att ................................................................
aaaarbeeeeeeeeeeeetssyyyyysslooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooorna.....
............rääääääääääääcker ....................................
...
....äääääännnnnnnndddaaaaaaaaa........
...ttttttttttttiiiiiiiiiiiilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll......
..............kloooooooooooockaaaaaaan.....
............................fyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyra.