Brev från Pluto till Tellus
Jag vill börja med att tacka för de här 76 åren. Jag har haft riktigt trevligt på fester och sammankomster. Närmast har jag kommit Neptunus. Vi kunde prata om allt.
Särskilt kul var det när du, käre Tellus, gav mig så himla mycket uppmärksamhet år 1978. Då var det kalas och glädje när du fick ge min måne namnet Charon. Jag uppskattade det mycket och lät dig därför också namnge Nix och Hydra.
En annan sak som gladde mig var när du sa, och nu citerar jag:
”En spännande möjlighet är att det kan finnas ett hav med flytande vatten under Plutos isiga mantel.”
Inte för att jag vill låta bitter, men nu är det väl ingen som bryr sig.
Käre Tellus, idag har du bestämt att jag är för liten för att förtjäna att vara planet. Jag är mindre än din måne. Jag undrar om du har frågat resten av planeterna vad de tycker om det hela. Nu är ni åtta stycken och alla är tillräckligt stora för att inte bli utkickade.
När du på 1990-talet tillverkade kraftigare teleskop och upptäckte massor av andra stenar som var lika stora (eller ska jag säga lika små) som jag så började du fundera på om du skulle frysa ut mig.
Varför kunde vi inte vara vänner allihopa? De ”nya” stenarna hade väl också kunnat vara med i vårt gäng. Vi hade kunnat bli 10 planeter, sedan 11 och 12 och så hade vi fortsatt tills vi var flera hundra.
Med sorg i mitt hjärta säger jag dig, Tellus. Jag älskar dig i alla fall. Och hälsa dina sju vänner att jag gillar dem också.
Kram från
Om du vill tacka Aventurin som lät mig skriva brev i hennes blogg, så kan du helt gratis göra det genom att ge henne en femma här: http://www.aretsblogg.se/entries/aventurin.aspx
Kommentarer
Postat av: Daniela
haha, rörande avskedsbrev :)
Postat av: Richard
Jag lider med dig, Pluto. Skickar dig en stor kram!
Postat av: turmalin
Hej på dig stenen! (Från en annan sten)
Trackback