Carola's Blogg

Jag är inte så duktig på att vara lagom, tror jag.
Antingen är jag jättemycket åt ena hållet, eller så är jag jättemycket åt andra hållet,
men inför er så spelar jag lagom.

Varför gör jag det?

Jag har haft tankerusningar dessa dagar. Hur ska jag hinna sortera allt?

Och varför är inte jag och studerar manusförfattande i gbg? Måste maila en vän och höra hur livet är med honom. Dock kan jag förvånas över att vi tydligen hade väldigt liknande bakgrunder, fast vi aldrig pratade om det. Vi bara fann varandra, var i nuet och snackade framtidsdrömmar.

Mellanting är sånt man nöjer sig med, och på riktigt känner sig nöjd. Jag är aldrig nöjd mer än nån sekund. Om jag ens är det.

Therese Grankvist (f.d. sångerska i Drömhus, och nu sjungandes i duett med lille Danny "If only you")

Richard Engfors (Sveriges snyggaste tjej, stylist och allt vad han nu är)

Aha, de är egentligen samma person. Det har jag kommit på nu.

Googla själv och kolla.

Om man tränar i någon annans blå shorts som man råkade hitta i "lost and found-lådan" så kan man inte riktigt slappna av... eh, inte för att jag vet hur det känns, men vänner till mig, eller vänner till Sommarpojken Harry vet.

Man hoppar upp på motionscykeln och tittar sig runt omkring. Alla stirrar på en.
En äldre herre kisar med ögonen. Blicken säger: "Men det där är ju mina shorts."
En 20-årig tjej blinkar. Ögonen säger: "Men, hallå, det är faktiskt mina shorts."
En 30-årig kille med blekt hår stirrar menande: "Hörru, det där är mina shorts."

Fasen, vad många ägare de lånade shortsen plötsligt har.

Skuldens minut.

Skuldens shorts. Samvetets shorts.

Det är inte lätt att träna när samvetet är tyngre än tyngst. Men SOM jag hade letat efter shortsen, och SOM jag kände mig skyldig efteråt... säger Sommarpojken Harrys kompis.

Det händer ibland att man går in genom dörrarna på gymmet och plötsligt upptäcker att man har med sig alla viktiga attiraljer i väskan förutom träningsbyxorna. Man letar som en galning, men nej, nej, inga brallsor.

Ska man då åka raka vägen hem igen för att hämta ett par byxor, med den enorma risk man då tar? Kanske man aldrig orkar sig iväg mot gymmet igen. Kanske det blir en sån där segos hemmakväll med några kolhydratrika mackor. Och sen känner man sig bläig.

Nej.

Man ska naturligtvis göra som Harry alltid gör. Sommarpojken Harry alltså. Han går raka vägen fram till "lost and found - lådan" och gräver som en tok bland alla kvarglömda prylar... (vi återkommer till detta då jag mer ingående ska berätta om hur man kan sätta detta i system)

Harry har en veckolista:
mån - skinnhandskar
tis - mössa (en snyggos, inte en sån töntig och ful)
ons - Rolexklocka (eller annan klocka)
tors - rygga (eller annan snyggos väska)
fre - grön tröja
lör - ledig
sön - ledig

På måndag går han runt i alla butiker och letar som en galning efter ett par skinnhandskar. Detta är inte världens svåraste uppgift så måndagspasset avslutas rätt tidigt. 
"Men här ÄR dom ju, SOM jag har letat. Coop hade inga, Ica hade ett par som var för små, men HÄR är dom."

Den där frasen: "SOM jag har letat" är superviktig. Den låter så ärlig och trovärdig, ungefär som om Harrys gamla farmor skulle ha sagt det. Gammeldags och lite kristet. Och Harrys farmor skulle aldrig ta något som inte tillhörde henne. Det är därför frasen är viktig. För att den får sakletandet att verka så sanningsenligt och inte alls som en sorts stöld. 

I alla fall, då står man där på gymmet och letar som en galning. Och så i botten av lådan hittar man ett par blåa shorts som går att träna i. Så man tittar sig omkring och säger väldigt högt och oskyldigt. 
"Men här ÄR ju mina shorts. SOM jag har letat."

Sedan går man till omklädningsrummet och svidar om och så tränar man i sina nya blåa shorts. Och sedan känner man sig superduperduktig och inte alls bläig.

Så det så!! 

Har tänkt många djupa tankar. Vet inte om jag ens orkar berätta. Men en glimt av min hjärna kan jag dela med mig.
Vad är en människa?
Vem kallar sig människa?
Vad kallar sig Dalai lama?
Hur mycket skiljer mitt buddhistiska synsätt från gemene mans synsätt?
Om man inte är kristen är man då en människa?

Du ser ju själv. Till slut har man bara tusentals frågor och inga svar.

Förstås har jag i ett tidigare inlägg velat påstå att ordet förstås kan stavas med två s. Men nu måste jag förstås be om ursäkt efter att förstås ha kollat upp detta och förstås upptäckt att jag förstås hade mycket fel i mitt påstående.

Så till alla er som någonsin trott att det är okej att skriva förståss - det stavas förstås förstås. Och nu ska jag aldrig någonsin stava det fel förstås.

Frågade Fjäril hur nyårsafton varit för henne.
"Ja, du, det var stragiärt"
"Stragiärt?" frågade jag. "Vad är det?"
"Jamen, STRAGIÄRT, det är ju du som har kommit på det ordet."
"Jaså?"
"Ja, en gång frågade jag dig nånting och du svarade att det var stragiärt."
"Men vad betyder det då?" undrade jag och mindes inte att jag nånsin hört detta märkliga ord.
"Jag vet inte", svarade Fjäril, "men jag skrev upp det när du sa det, så jag skulle kunna vända det mot dig en dag."
"Hur var din nyårs då?"
"Jag var på en fest, som var mycket stragiär. En lång rödhårig kvinna som var 49 år var helt vild och dansade hela tiden. En 50-årig norsk bög som ägde ett eget sminkmärke tafsade på alla tjejer. Ett gäng östermalmsbrudar, en dvärg, ett brännskadeoffer..."
"Jaha", svarade jag efter min aha-upplevelse. "Nu vet jag ju exakt vad stragiärt är." 
Och så började vi definiera det märkligaste ord världen skådat.

Om du går på en fest och där finns en gammal kvinna som känner sig väldigt ung, en norsk bög som kladdar på tjejer, en dvärg, en långhårig lockig avdankad trummis som sitter i ett hörn och vägrar prata, en snubbe som stänger in någon i ett rum och bestämmer att de två ska bli vänner för livet samt en supersnyggos Amy Winehouse-kopia, (eller ska vi säga Amy Vinhus, eller varför inte Aaamy Systembolag som hon skulle ha hetat om hon var svensk) då befinner du dig på en stragiär fest. 

Man kan också förklara det så här: En vanlig affär som H&M eller Ica Maxi är ostragiära affärer. Där är allt placerat i perfekt ordning, sorterat efter färg och storlek. Om du vill ha ett vinrött vinglas i minsta storleken så står 40 exakt likadana vinröda små vinglas bredvid varandra och strax intill finns 40 exakt likadana vinröda vinglas i större modell. Men om du går på en loppis så är varorna stragiärt utplacerade och du blir aningen yrslig av att försöka hitta ditt vinröda vinglas. Till sist hittar du det mellan en jävligt dålig bok av Henning Mankell och en ruskigt snygg kopia av Ikeas vita stora lykta, som jag inte minns namnet på, men den kan ha hetat Jörgen.

En loppis är verkligen ett stragiärt möte. En nyårsfest med Fjäril också. 

Och nu är det upp till dig att gå ut i världen och upptäcka nya stragiära verkligheter.  

Firade nyårs hos syrrans familj, åt "ambassadsnittar", fyra olika sorts pajer, choklad, kakor, men orkade inte med snacksen. Var för mätta.

Spelade Buzz och jag vann en av gångerna.

Lilla prinsessan, 3 år, tyckte att fyrverkerierna lät för högt så jag offrade mig och gick in med henne. Det var mycket skönare att titta på genom fönstret i stället, mycket varmare framför allt.
 
Lille prinsen, 5 år, klädde ut sig till Spider Man och Blomman, 3 år, blev jätteblyg. Han ville så gärna prata med sin idol, men det blev bara viskningar. Den RIKTIGA  PINDEMANNEN hade ju faktiskt kommit. Jag fick hjälpa Blomman på traven:
Jag: "Ska du berätta för Spider Man att du har en målarbok med Spider Man hemma?"
Blomman: "Spider Man"
Prinsen: "Jaa"
Blomman: "Jag har en målarbok med Spider Man hemma"
Prinsen: "Och jag har en Spider Man - dräkt och en Spider Man - bok och en Spider Man - filt"
Jag: "Skulle du vilja krama Spider Man?"
Blomman går fram och kramar Spider Man.
Spider Man kramar tillbaka.
Prinsessan går fram och vill krama Spider Man.
Prinsen: "Nä, du har redan fått så många kramar av mig."

Gott Nytt år!