vaknade i morse...

...och såg ut så här:

vaknade i morse...

kämpade sedan hela dagen för att bli mig själv igen, har bland annat sovit middag två gånger, käkat glass, promenerat en halvtimme och så...

...men nu har allt löst sig igen, som tur är!

har varit deppig

har inte orkat blogga, tänkt bara ledsna, jobbiga tankar...

...har börjat kravla mig uppåt igen, solen lyser, jag ska ut och resa, ska träffa Fjäril snart, saknar nog henne mer än jag trodde...

...kanske blir man aldrig riktigt lycklig och nöjd, eller om man blir det så räcker det endast för en minut...
 
...eller kanske finns det bättre tider då man varje morgon vaknar förnöjd...


Sandy Cohen's okända dotter

Jag är inte blåst, jag agerade i tron att ögonfransfärgen var lite gammal och inte fungerade så bra längre. Jag kladdade på färg på både ögonfransar och ögonbryn. I normala fall brukar jag tvätta bort från ögonbrynen efter 10 minuter och från ögonfransarna efter 20 minuter. Men nu bestämde jag mig för att tvätta bort alltsammans efter 20 minuter...

...tvättade och tittade mig i spegeln. Men det var inte jag som stod där. Det var Sandy Cohen's okända dotter. Om du inte vet vad jag menar så googla Peter Gallagher. Checka in ögonbrynen.

Visade för tinsel och för Mr. Depp. Ingen av dem verkade tycka att det var sååå förskräckligt som jag tyckte. tinsel tyckte att jag skulle plocka ögonbrynen lite, men neeejje jag har ju kämpat så länge för att få dem så här. Vill inte ha tunna ögonbryn. Försökte göra en ny frisyr där några strån skulle dölja ögonbryna helt, men då tyckte han att jag såg ut att ha endast ett ögonbry. Jag skrubbade med tvål och smorde in med nivea. Samma färg. Jag tvättade med alkogel. Aj, det sved lite eftersom jag skrubbat så innan. Mr. Depp tyckte att jag skulle prova med citron, så jag tvättade ögonbryna med citron och det sved också. Samma färg, kanske aaaaningen lite ljusare. Jag plockade ytterst få hårstrån och drog på mig en mössa som dolde ögonbryna.

Åkte iväg mot stan. Vägrade ta av mig mössan när jag kom hem till han Snook. Men naturligtvis drog han av mig mössan och tittade oförstående på mig.

"Ser du nåt ovanligt?" frågade jag.
Han skakade på huvudet.
"Har du tunnare hår?" sa han.
"Nejje", sa jag. "Men ser du inget annorlunda?"
"Vadå?"sa han. "Har du lite flottigt hår?"
"NEjjj, det har jag inte alls. Det är inte håret du ska kolla på. Ser du inte?"
Han studerade mig noga.
Och nu talar vi om han som brukar anmärka på minsta lilla finne eller så. Han ser allt.
"Ögonbrynen?" sa han frågande.
"Ja! Visst blev det för mycket?" sa jag och förklarade hur det hela hade gått till.
Vi tittade oss i spegeln samtidigt.
Hahahahah
"Jag har ju lika svarta ögonbryn som du", sa jag.
"Precis", sa han. "Färga håret svart så kommer det inte att märkas. Det ser bra ut då."

Så jag hade gått ut i världen som Sandy Cohen's okända dotter, rädd, skrämd, helt utan anledning.

Syns fjäril vingad till på Haga?

Dagen började med ett telefonsamtal. Fjärils kompis sökte Fjäril.
Mr. Depp förklarade att man måste ringa på hennes mobil eftersom hon flyttat till Schtorschtan.
"Jag vet", sa han. "Jag undrar bara om hon har hört av sig. Jag fick ett mail kl. 05.00 där hon skrev att hon blivit rånad på mobilen och plånkan. Vi ska träffas idag kl. 11.30. Om hon hör av sig så säg att vi ska träffas där vi kom överens om att träffas."

Några timmar gick och han ringde igen. Varken vi eller han hade hört något från Fjäril. Vi provade ringa till tjejen som Fjäril bor hos, men det var bara telefonsvararen som gick igång.

Efter 11.30 ringde det, och jag blev spänd. Antingen skulle det vara Fjäril som ringde hem på sin kompis order, eller så skulle det vara han som ringde för att berätta att hon inte dykt upp. Det var det sistnämnda.

"Äh", tänkte jag, "det är ingen fara, hon kunde väl inte komma, eftersom hon blev av med sina pengar och sitt busskort. Hon hör nog av sig senare."

Senare:
Jag mailade med Fjärils kompis som inte hört något från henne. Jag antar att vi jagade upp varandra. Började bli oroliga. Jag ringde typ 100 gånger till telefonsvararen. Försökte lugna ner Fjärils kompis.

Jag kontaktade en annan av hennes kompisar som inte heller hört något från henne, men han lovade att höra av sig om han hörde nåt.

Ännu senare:
Myyyycket orolig. Tänk om hon ligger död nånstans. Tänk om hon är på sjukhus. Tänk om hon är kidnappad och kidnapparen tvingade henne att maila sin kompis för att han inte skulle börja undra varför hon inte kunde dyka upp. Och sedan blev hon misshandlad och kanske dödad.

Mr. Depp ringde slutligen polisen för att lite försynt bara höra efter om de hade fått in nån stöldanmälan. Efter att  ha blivit kopplad runt i hela Stockholm några varv så sa en av poliserna att han på en av datorerna hittade information "Ohj, det här är inte för allmänheten. Jag ringer upp dig igen efter fem minuter."

Skojar du om det var världens lääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääängsta fem minuter. Fy,  jag gick inte att prata med. Jag och mamolos bakade pizza. Jag hörde att hon pratade med mig, förstod dock inte vad hon sa. Svarade bara "mm". Tankarna for fram och tillbaka. Hon är i fyllecell, hon är på sjukhus, hon är...

Efter dessa långa fem minutrar ringde polisen upp. Mr. Depp svarade. Polisen sa: "din dotter ringer upp dig snart"

Jo, hon är definitivt på sjukhus eller i fyllecell. Hon lever i alla fall, men i vilket skick är hon.

Så ringde Fjäril. Hon var i utmärkt skick. Hade ingen aning om att vi var oroliga, att vi visste att hon blivit rånad. Polisen hade nu antagligen fått tag i tjejen som Fjäril bor hos via nåt hemligt telefonnummer och äntligen fått tag i Fjäril.

Min Fjäril lever, men detta är andra gången inom en månad som hon blivit rånad. Första gången var det nån som bara sprang förbi och slet plånboken ur hennes hand. Den lämnades senare in till polisen så hon kunde hämta ut den. Endast pengarna var borta. Denna gången var det en uteliggare som slet av henne hela väskan och hon orkade inte slita tillbaka den. Då hittade hon en polispatrull i city och gjorde en stöldanmälan (som inte var för allmänheten) Måste skaffa ett nytt bankkort igen.

Sólo de errores se aprende. Hoppas hon lär sig att inte dra med sig så mkt saker när hon vistas i city mitt i natten. Det räcker med att ha busskort och lite pengar i en ficka. Särskilt när man ser glamorös och rik ut.


förbud

Härmed tillkännages att Aventurin har stränga förbud mot att rosta bröd.

För det första bör Aventurin inte äta vitt bröd om hon så gärna vill gå ner i vikt.
För det andra är Aventurin en riktig loser i köket.

Nyligen höll hela huset på att brinna upp, eftersom den vrålhungriga sagostenen hade lagt i fyra mackor i brödrosten och lämnat köket. Lukten av bränd plast och kolnat bröd spreds i huset strax innan brandvarnaren började tjjjjjjjUUUUUUUta. Röken var tät i köket. Bakom brödrosten står mikron, och ovanpå mikron låg franskbrödspåsen. Plasten från påsen krympte, eftersom den kom att befinna sig precis ovanför brödrostångorna. 

Nu ska Aventurin ta fram en burk keso och äta det tillsammans med tomater och grönsakskrydda. No more vitt bröd.

Folkets röster?

En liten gissning om hur svenska folket och  juryns resultat kommer att se ut efter röstningen.

87054-83

Avves vinstpyramid

Om Aventurin fick bestämma så skulle det se ut så här på lördag kväll.

Avves vinstpyramid

Om att vara ensam

Ibland känner jag mig så tom och ensam.
Tårar vill rinna nerför mina kinder, men jag blinkar bort dem innan de blir alltför många.

Tänker mycket såna där dagar. Egentligen består världen av ett stort gäng ensamma människor som möter varandra då och då. Alla är vi ensamma. Den enda du har kvar när alla andra gått är du själv.

Det gäller att kunna trivas med personen som blir kvar. Då känns det inte så jobbigt att bli ensam kvar med sig själv. Och med andra ord borde alltså det viktigaste i livet vara att ta hand om sig själv. Göra det bästa av sitt liv.

Kanske är det därför jag känner mig tom och ledsen ibland när jag är ensam. För att jag plötsligt kommer på att jag har försummat mig själv, struntat i mig. Borde ge mig själv en stor kram, hålla om mig hårt, stryka mig över ryggen och säga att jag är fucking bäst. Och mena det.

Så hittar jag detaljer som jag inte är nöjd med. Varför händer det alltid?

Och frågan är varför jag har låtit mig själv gå upp 6 kg. För att det ändå inte är nån idé att jag är snygg och smal, för när det kommer till kritan är jag ändå ensam. Omg vilket skit-snack. Nu är det jag som ser till att älska lilla Aventurin, för det är nog det som fattas. Jag vet att andra tycker om mig, men de stunder då jag är ensam då finns ni inte där. Då är det jag. Då är det viktigt att jag uppmuntrar mig själv. Stöder mig, hejar, puffar, gosar.

Och förresten har jag redan skärpt till mig och börjat gå ner de där överflödskilona. Men inte för att vara dum mot mig själv, utan just för att jag är värd att vara snygg för mig själv, det bästa jag kan bli.

När jag är nöjd med mitt utseende så sprider jag mer lycka omkring mig. Så det är egentligen inte själviskt att bli så snygg som möjligt.

Jag är relativt nöjd med mina handlingar och de skapelser jag åstadkommer. Önskar mig lycka, önskar mig kärlek, önskar mig framgång.  

Goåtland

Jag vill till Goåtland på medeltidsveckan.

Hoppas jag hinner få ihop pengar...

Fast jag och Rille ska mest troligt bogsera ön lite närmare oss. Det gör väl inget?