vi definierar begreppen med maskin 13 och maskin 4
Min stränga sjukgymnast säger varje gång jag tycker att jag blivit starkare i ryggen: "Men var försiktig i maskin 13, det är sjukvård för dig, medan maskin 4 är friskvård."
Efter några gånger börjar man läsa noga på skyltarna bredvid maskinerna och förstår att maskin 13 egentligen är den som jag kallar "maskinen-där-man-gör-ryggups-och-försöker-andas-in-jättedjupt-och-ibland-råkar-se-en-ful-affisch-på-idolknut." Och maskin 4 kallas stolt: "maskinen-där-man-tränar-framsida-lår-och-har-fyrdubblat-vikten-på-fyra-veckor."
Men jag har bestämt mig för att engagera mig i ett mission. Vi slipper allihopa se bilden på Kanoo, alltså "före-bilden", men vi ska allihop få ta del av "efter-bilden". Jag ska någon tidig morgon bege mig till det gym som jag nu övergett, infiltrera hela verksamheten, beblanda mig med pensionärerna och han-som-gör-jättefula-danssteg och alla dom andra sport-nördarna, flytta mig sidledes till maskin 13 utan att någon ser det. Titta mig omkring. Plocka fram en tejprulle och tejpa följande affisch över Idol-Knuts-reklamen:
Och i mitt nya gym finns för övrig en ännu fulare bild än Knut-bilden.
Mer om det kommer senare.
Efter några gånger börjar man läsa noga på skyltarna bredvid maskinerna och förstår att maskin 13 egentligen är den som jag kallar "maskinen-där-man-gör-ryggups-och-försöker-andas-in-jättedjupt-och-ibland-råkar-se-en-ful-affisch-på-idolknut." Och maskin 4 kallas stolt: "maskinen-där-man-tränar-framsida-lår-och-har-fyrdubblat-vikten-på-fyra-veckor."
Men jag har bestämt mig för att engagera mig i ett mission. Vi slipper allihopa se bilden på Kanoo, alltså "före-bilden", men vi ska allihop få ta del av "efter-bilden". Jag ska någon tidig morgon bege mig till det gym som jag nu övergett, infiltrera hela verksamheten, beblanda mig med pensionärerna och han-som-gör-jättefula-danssteg och alla dom andra sport-nördarna, flytta mig sidledes till maskin 13 utan att någon ser det. Titta mig omkring. Plocka fram en tejprulle och tejpa följande affisch över Idol-Knuts-reklamen:
Och i mitt nya gym finns för övrig en ännu fulare bild än Knut-bilden.
Mer om det kommer senare.
livet
Försöker tänka på roliga saker, till exempel på när jag och Fjäril skulle göra en musikal som hette "Livet".
Jag skulle ha en roll med en enda replik. Skulle springa in på scenen mitt i pjäsen och sjunga "Livet" med armarna uppsträckta.
Och en dag tänkte jag att jag skulle blogga om hur det känns att träna i maskin 13 på gymmet. Snett upp till höger sitter en svartvit affisch föreställande Idol-Knut som gör reklam för träningskläder eller nåt. Jag menar, hur kul är det? Inget alls. Och där står man och pustar ut och samlar luft och så måste man titta på "Kanoo the great". Det hade jag lätt kunnat klara mig utan.
Men nu känns livet inte alls som en musikal eller som ett träningspass i maskin 13. Det känns bläigast.
Orättvisan i lönesättningen på jobbet har i det närmaste knäckt mig. Jag är inte den som tackar och tar emot en djävla mupp-lön. Något har jag lärt mig under dessa år. Jag tänker inte mesa mig mer. Tänker inte acceptera något tyst och klaga när jag kommer hem. Fällde en tår på chefens kontor idag, vilket kändes aningen pinsamt. Andra människor skriker eller slår näven i bordet när de blir argare än argast. Men jag börjar gråta. Usch!
Skulle ha lust att göra som Timmy och Daniel och skriva en lista på fem saker ni inte vet om mig. Men kanske nån annan dag. Orkar inte.
Jag skulle ha en roll med en enda replik. Skulle springa in på scenen mitt i pjäsen och sjunga "Livet" med armarna uppsträckta.
Och en dag tänkte jag att jag skulle blogga om hur det känns att träna i maskin 13 på gymmet. Snett upp till höger sitter en svartvit affisch föreställande Idol-Knut som gör reklam för träningskläder eller nåt. Jag menar, hur kul är det? Inget alls. Och där står man och pustar ut och samlar luft och så måste man titta på "Kanoo the great". Det hade jag lätt kunnat klara mig utan.
Men nu känns livet inte alls som en musikal eller som ett träningspass i maskin 13. Det känns bläigast.
Orättvisan i lönesättningen på jobbet har i det närmaste knäckt mig. Jag är inte den som tackar och tar emot en djävla mupp-lön. Något har jag lärt mig under dessa år. Jag tänker inte mesa mig mer. Tänker inte acceptera något tyst och klaga när jag kommer hem. Fällde en tår på chefens kontor idag, vilket kändes aningen pinsamt. Andra människor skriker eller slår näven i bordet när de blir argare än argast. Men jag börjar gråta. Usch!
Skulle ha lust att göra som Timmy och Daniel och skriva en lista på fem saker ni inte vet om mig. Men kanske nån annan dag. Orkar inte.