Carola's Blogg

Började jobba igår, har planterat blomster.

Höll inte på att kunna logga in för att blogga. Glömde lösenordet, sedan kom jag på det rätta. Då upptäckte jag att jag inte ens skrivit in rätt mailadress. Snacka om trött. Jag antar att tröttheten ger med sig sedan, för annars vet jag inte om det är värt att arbeta.

Har blivit en mänsklig reklam och har fått hemskickat gratis smördeg i olika smaker och färger. Imorgon ska jag och mami baka lite olika pajer och piroger som vi ska äta på valborgs. Till det blir det en smaskig sallad. Efteråt ska jag maila in lite foton och berätta vad vi tyckte om smördegarna. Då får jag poäng, och ju mer poäng jag har desto bättre kampanjer får jag delta i. Roligast skulle vara att få hemskickat en ny Marabou-choklad.

Jag har promenerat varje dag. Och svar ja, jag fick jättemycket träningsvärk efter gymmandet. Precis där ryggskottet hade suttit. Det var en ganska angenäm smärta jämfört med ryggskottssmärta. Jag gissar att sjukgymnasten är riktigt duktig, och antagligen kommer musklerna i ryggen att stärkas rejält. Så jag tog i lite extra idag i maskin 13 (som han säger) när jag för andra gången var på gymmet.

Jag har haft förmånen att träna tidigt på morgonen, och har då kommit att vistas på gymmet samtidigt som en hel drös pensionärer som verkar känna varandra väl. Känner mig lite ensam. 

Nästa vecka blir det eftermiddagspass och jag känner mig orolig för vilka som ska träna då. Jag blir blyg om det ska vara en drös 20-åriga killar där. Hoppas inte.

Har huvudet fullt av inspiration inför nästa skrivandeperiod. Vi får se när jag får tid att skriva. Kanske borde jag stå upp vid barbordet med tanke på ryggen. 

Jag fick ryggskott för 2 veckor sedan, och jag vill härmed passa på att tacka för det. Inte för att jag vet vem jag ska tacka, men Gud, Allah, Buddha, profeter, kosmos, universum och liknande kan lyssna lite extra.

Jag vilade och rörde mig då och då för att mjuka upp de stela musklerna. Den akuta smärtan släppte efter bara några dagar och sedan ringde jag till en sjukgymnast. I tisdags fick jag träffa honom som jag genast kände stor respekt för. Jag är till och med lite rädd för honom, vilket känns rätt härligt. Han var precis den stränge vakt som behövdes i mitt liv för att jag skulle inse att jag måste ta vara på min kropp.

"Du får komma hit och träna hos mig två gånger i veckan någon månad och sedan får du köpa ett träningskort."
"Eh... jaha, jaa"
"Var ska du börja träna?"
"Eh, hm, här?!"
"Ja, det är väl lika bra som något annat gym."

Idag var jag där och fick ett träningsprogram, provade mig fram genom de olika maskinerna och blev ytterligare medveten om att min korsrygg är väldigt svag. Men nu råder jag äntligen bot på det.

När jag tränat en timme fick jag ligga och "meditera" med en värmedyna under svanken. Underbart.

Nästa vecka ska jag även få massage.

Jag är igång nu. Och om 9 dagar börjar jag jobba, och där kanske jag förblir i ett halvår. För mig känns det aningen övermäktigt att vara på samma ställe i ett halvt år. Jag är inte van vid det, men det ska bli riktigt skoj.

Blev irriterad när man i nyhetsmorgon "vågade" smaka på pensionärernas mat och sedan spottade ut den.
Såååå farligt är det väl ändå inte. Håller visst också med om att Sverige inte behöver snåla med maten och visst också kan tillaga den i närheten, men ändå... Väldigt överdrivet att spotta ut mat när det finns så många i världen som svälter. I Sverige finns ändå mat till alla. Kan vi inte vara glada för det mitt i all kostspar-klagan?

Jag har gjort om hela nedervåningen. Feng Shui-at mig igenom rum för rum. Nu råder harmoni och balans. Det enda som stör en aning är att min sköldpadda vid datorn är oskyddad. Mm, det är fack-termer som på ren svenska betyder att jag inte har någon vägg bakom ryggen. I stället har jag ett matsalsbord där och det är inte så gynnsamt om jag vill känna att jag är i fred när jag skriver. Men, men, var sak har sin tid.