Har du träffat slaven?

Egentligen uttalas det inte slaaaven, eller slaaven eller ens slaven. Man ska säga det så fort så a:et nästan inte hörs. Slven. Kanske inte ens e:et hörs om man säger det riktigt fort. Slvn. Och gärna kan man uttala det med ett argt grymtande läte. SLVN!

Ungefär en gång i månaden, i bästa fall varannan månad förvandlas jag under två dagar till SLVN. Jag är lättirriterad och stressad för minsta lilla. Alltid är det någon som ber mig göra något. Alltid är det nån som lämnar mjölkfläckar på soffbordet.

"Jaha, då får väl SLVN torka upp det då!" domderar jag och stampar med hälarna när jag hämtar trasan i köket. Och naturligtvis har ingen bytt trasa fast den luktar unkas.
"Jahha, vilken tur att SLVN kan ta fram en ny   Rrren   och   fRRräsch   tRrasa   då!" gormar jag.

Alla skakar bara på sina lata huvuden. Det är sååå bekvämt för dem att SLVN är här igen. De ler bakom min rygg, fnissar lite tills de får nog och fräser åt mig att sluta skrika.

Fast några dagar efteråt brukar vi allihop skratta åt den där slaven som dyker upp i vårt eget fina hem. Nån kan till och med göra en riktigt bra imitation av slavens hetsiga rörelser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback