Carola's Blogg

Då vet jag vem den riktiga boven i dramat är - insulinet. Läste en artikel om fettceller. Tydligen varierar antalet och storleken på fettceller hos olika människor. Antalet bestäms redan i tidig ålder. Alla vi som lever nu gör det för att vi var bättre än de som dog ut. Vi var bättre på att lagra fett. "Människan har anpassat sig till en varierande tillgång på mat i form av ett inbyggt reservlager av fett. Den som kunde äta mycket och även lagra energin när det fanns mat överlevde."  Kvinnor är bättre än män på att lagra underhudsfett, eftersom de var tvungna att kunna klara av en graviditet ifall den skulle pågå under en svältperiod. Så alla som lever idag kan dessutom tacka kvinnans extra förmåga att lagra fett.

Balansen mellan lagring och användning av fett styrs av nervsystemet i kombination med olika hormoner. Ett av hormonerna är insulin som signalerar till cellerna att ta upp socker. Tyvärr bildar den också enzymet LPL som i sin tur bönar och ber fettcellerna att suga åt sig och lagra fett. Hm, och jag hade diabetes under graviditeten...

Fettcellerna har en gräns för hur stora de kan bli, och när den gränsen är nådd delar cellerna sig. Om man går upp mer än 15 kilo delar sig fettcellerna och bildar nya fettceller. Vid bantning bryts fettet ned men fettceller försvinner inte, därför är det lätt att öka i vikt efter bantningsperioden. En del människor kan ha svårt för att bli smala, hur mycket de än bantar, beroende på att de har många små fettceller som inte kan göras mindre. De som blir överviktiga som barn, brukar ha fler små fettceller, medan de som blir överviktiga senare i livet får färre men större fettceller.