Kärlek i sin renaste form
Somliga får fram det bästa hos mig:
Han som ler stolt och tacksamt mot mig efter förlossningen och säger att jag är starkast i världen och definitivt född till att föda. Jag känner mig som en urmoder.
Hon som säger att det är slut med ledsenheterna, tar tag i mina ben och sliter mig upp ur sängen. Jag känner mig viktig och betydande.
Han som hälsar nyfiket på mig med ett rakt och rättfärdigt leende som doftar bensin och oförstörd testosteron. Jag känner mig som en Pamela Andersson för ynglingen som ännu inte tänkt några fula tankar, utan endast vackra drömmar.
Hon som delar med sig av sina visdomar och ger mig sanningens råd. Jag känner mig kosmisk.
Han som låter mig tala om allvaret, om det innersta. Jag känner mig som renad, nyduschad, som efter ett sommarregn, som nyvaken i en sägn med nytvättade lakan. Jag känner mig fri, ogenerad och rättplacerad. Jag känner mig som en del av världsalltet.