Vad är verklighet?
Idag har jag mycket energi. Jag känner mig verkligen som att jag har lärt mig nya saker. Pratade med läkaren och det visade sig att jag ställt helt rätt diagnos och även hanterat sjukdomen helt rätt. Jag handlade efter min intuition och sa inte emot trots att patientens verklighet var en annan än min. En manisk psykos med hypnagoga pseudohallucinationer är i själva verket mycket komiskt efteråt. Och vem som helst som till exempel inte får sova på flera dygn och som får en superstressad hjärna kan när som helst koppla bort hjärnans analysator för att uppleva en parallell verklighet. Efteråt minns man alltihop och kan skratta åt alla tokigheter. Oj, oj, vad vi har skrattat. Och nu förstår jag verkligen hur det var när Strindberg fick för sig att han kunde tillverka guld. Hjärnan är så fantastisk och fantasifull. Säkert är det många som skrivit böcker och filmer eller målat tavlor baserade på sina hallucinationer.
Min viktigaste lärdom är att hallucinationer och psykoser inte är något att vara rädd för. Det är ganska "normalt". Om däremot den sjuka blir hotfull mot sig själv eller andra, utgör en fara och/eller äventyrar sin säkerhet så bör man ringa efter akuthjälp. Men i fallet som jag fick möjlighet att studera så tillfrisknade patienten helt själv alltså. "Det var som att knäppa på knappen till analysatorn". Plötsligt fungerade logiken och verklighetsuppfattningen.
Absolut har jag lust att skriva böcker. Jag vill ta itu med den där boken som nästan var klar för några år sedan. Först har jag lovat att läsa två manus och sedan måste jag fundera ut vilken av alla mina versioner som är bäst. Jag tror att en av anledningarna till att jag lade undan mitt manus var att jag lärde känna två personer som påminde så otroligt om två av personerna i min bok. Kanske blev jag lite rädd. Kanske tänkte jag att de skulle tro att jag baserat min story på dem för att sko mig på deras liv. Å andra sidan är jag rätt så övertygad om att de två vännerna kommer uppskatta min bok, kanske just för att de kan känna igen sig. Jag får väl skriva det där typiska inlägget i början av boken: "Personer, platser och händelser som förekommer i boken är fiktiva. Alla likheter med verkliga personer, platser eller händelser är oavsiktliga."
Min viktigaste lärdom är att hallucinationer och psykoser inte är något att vara rädd för. Det är ganska "normalt". Om däremot den sjuka blir hotfull mot sig själv eller andra, utgör en fara och/eller äventyrar sin säkerhet så bör man ringa efter akuthjälp. Men i fallet som jag fick möjlighet att studera så tillfrisknade patienten helt själv alltså. "Det var som att knäppa på knappen till analysatorn". Plötsligt fungerade logiken och verklighetsuppfattningen.
Absolut har jag lust att skriva böcker. Jag vill ta itu med den där boken som nästan var klar för några år sedan. Först har jag lovat att läsa två manus och sedan måste jag fundera ut vilken av alla mina versioner som är bäst. Jag tror att en av anledningarna till att jag lade undan mitt manus var att jag lärde känna två personer som påminde så otroligt om två av personerna i min bok. Kanske blev jag lite rädd. Kanske tänkte jag att de skulle tro att jag baserat min story på dem för att sko mig på deras liv. Å andra sidan är jag rätt så övertygad om att de två vännerna kommer uppskatta min bok, kanske just för att de kan känna igen sig. Jag får väl skriva det där typiska inlägget i början av boken: "Personer, platser och händelser som förekommer i boken är fiktiva. Alla likheter med verkliga personer, platser eller händelser är oavsiktliga."
Kommentarer
Trackback