Carola's Blogg

Det hela började med att Sommarpojken Harry stod i busshållplatsen och såg snyggos ut. Han hade väl precis slutat sitt parkjobb för dagen och väntade på bussen. Plötsligt kom stadens mest kände kallis fram till honom. "Kallis" var det ord han hade fått lära sig av den libanesiske killen som också jobbade på park.

"Jag tänker inte gå dit än och plocka skräp", hade libanesen sagt. "Jag väntar tills alla kallisarna har gått därifrån, för de lämnar alltid en massa ölburkar och spritflaskor."

"Alkisar heter det väl", hade Harry tänkt, men snäll som han var hade han inte rättat libanesen, utan i stället tagit till sig det nya ordet som sitt eget.

Harry stod, som jag tidigare berättat, i busshållplatsen och busade lite grann med de andra som väntade på bussen. Han gjorde en liten rapp som han gladeligen delade med sig.

"Stämpla, yeah, yeah, busskort, yeah, yeah, åka, haha...stämpla, yeah, yeah..."

Stadens mest kände kallis blängde surt på den vackra och brunbrända Sommarpojken Harry.
 
"Fy, faan", sluddrade han och var tvungen att ta tag med ena armen mot Harrys axel för att inte ramla. "Ni tror att ni är så fina va? Ni är för faan fula. Ni smörjer in er med såna där hudkrämer. Vet du vad det är i dom? Hundbajs! Jo, du hörde rätt. Det är bara hundbajs i dom där krämerna. Ju rikare dom blir, ju fulare ni blir."

Sommarpojken tittade sig runt om. Hade de andra hört vad kallisen sagt till honom? Alla vände bort sina blickar. Jaha, då hade de förmodligen hört. Usch, vad han kände sig förödmjukad. Han som ville vara snyggos. 

"HöÖÖrudu", sa kallisen. "Gör som jag. Ta fram en kastrull och koka vatten i den. Sen så ställer du kastrullen på bordet och lägger en handduk över huvudet. Så sitter du och andas in ångorna. Du kan du bli lika fin som jag." 

Harry ryckte till med axeln så att kallisen tappade greppet om honom och tog några steg bakåt. Han ställde sig mot busskuren och stirrade med knallrött ansikte mot Sommarpojken Harry.

Äntligen kom bussen. Harry klev in först av alla och stämplade busskort, åka, haha...
 
Två veckor senare rensade den snyggos brunbrände Harry ogräs i tagetesrabatten.  När han tittade upp såg han kallisen sitta på bänken och tugga lite slött på en ostmacka. Så satte han ner mackan i en påse, ställde sig upp och gick fram till rosenrabatten. Han lade ner påsen i rabatten och gick sedan från parken.

"Nu ska han få sitt straff", tänkte Harry. "Ingen ska komma och kalla mig ful ostraffat."

Så kom det sig att Sommarpojken Harry plockade upp påsen med ostmackan som kallisen tänkt spara till senare, och så kastade han den i soptunnan med ett rått skratt. Heheheheeh...