Vår gemensamma bok
Vi skriver en bok tillsammans, alla får lämna sitt bidrag.
Först en definiering ifall du känner att jag är otydlig: Ett "stycke" i en bok känner du igen genom att det startar med ett indrag, och fortsätter tills nästa indrag kommer.
Så här gör du:
1. Ta fram närmast tillgängliga skönlitterära bok
2. Slå upp sidan 68
3. Stjäl ett helt stycke och lämna bidraget till mig (kort el. långt spelar mindre roll)
4. Ange helst källan (så kanske nån dessutom får läslust)
Sedan sätter jag då ihop detta till något läsbart, flyttar styckena så det skapas någon sorts relevans, hehe.
Aventurins bidrag: "En eftermiddag i mitten av januari, när jag återvänt till stan, stötte jag på Robert. Han var fortfarande klädd i sina gröna manchesterbyxor och hade lyckats undvika solen. Det är naturligvis lättare att vara efterklok än förutseende. Efterklokheten är som alla vet en exakt vetenskap, men nu när jag tänker tillbaka tror jag inte att det var en ren slump. Kan man arrangera något så att det verka vara en slump? Ja, det kan man nog." (Glöm att ni har en dotter / Sandra Gregory)
Välkommen att bomba bloggen med bidrag.
Kul idé.
Mitt bidrag, ur "Den svarta linjen" av Jean-Christphe Grangé, pocketversionen:
Reverdi log
-Det förtroendet tar vi en annan dag. Vad du måste förstå ar att det hände mig något när jag var barn. Av den chocken har jag det här märket kvar, inskrivet i huden. En ögla som påminner om stjärten på en skorpion.
Wong-Fat stirrade på honom med vidöppen mun. Adamsällpet rörde sig inte, han glömde bort att svälja.
-Andra människor har låtit håret växa för att dölja ett sådant här märke. Inte jag. De enda skador som gör en svag är sådana man glömmer.
Wong-Fat stirrade fortfarande på honom. Ögonlocken fladdrade, som om han bländades av en lampa.
-Min skada är inget svaghetstecken. Och inget lyte. Det är ett tecken på styrka som alla ska kunna se, och som alla måste acceptera. Glöm aldrig något, Jimmy. Varken dina önskningar eller dina synder. Din last, din smak för jungfrur, är ditt avtryck i världen.
:-)
Från "Ondskan" av Jan Guillou.
Första vägvalet kom redan efter middagen. På väg mot sitt rum på Cassiopeja blev han upphunnen av en realskoleelev som klappade honom på ryggen. Det var en liten kille som gick en eller två klasser under honom och såg rädd och osäker ut. Killen drog hastigt efter andan innan han sa vad han måste.
"Då Zach Herney kom in i Ovala rummet kunde han inte låta bli att le åt tanken på att hela hans stab skulle få tränga in sig i rummet , som visserligen var större än det såg ut."
Ur: "Cirkelns mitt" av: Dan Brown
s.68
Ur P O Enquist, Kapten Nemos bibliotek (Stockholm: Pan Norstedts Förlag, 1995).
"Vad har man att förlora på att föreställa sig egentligen. Fast hon var ju inte den som strök över håret helt i onödan. Att bli kliad som en katt. Just i det ögonblick faster Hanna bestämde sig för att skipa rättvisa, kedjan började smidas, släggan höjdes över länken, järnet brann, och jag var på väg att förlora mitt liv."
Then Piglet saw what a foolish Piglet he had been,and he was so ashamed of himself that he ran straight off home and went to bed with a headace.But Christopper Robin and Pooh went home to breakfast together."
Från A.A Milne "The complete Whinnie-the Pooh"
"Egentligen hade hon velat träffa Anna och barnen en stund innan mötet. Kanske ta en fika hemma hos dem. Trots sin bitterhet över Annas agerande var Erica ändå fast besluten att göra sitt yttersta för att hålla deras relation vid liv"
"Isprinssesan" av Camilla Läckberg