Blomman berättar
Idag sa jag till Blomman, soon going to be 3, att vi skulle gå till biblo, varpå han svarade: "Mamma, de hete inte BLIBLO, de hete BLIBLOTEK."
Så tittade han på en massa böcker. En med dinosaurier skulle han eventuellt vilja låna, men den var för spännande så det blev fyra lite mindre farliga böcker.
Nu sitter han och kollar i alla dom där leksakstidningarna som vår brevlåda tokbombas av så här i jultider. Pojken måste vara väldigt rik, eftersom han ska köpa i princip allt.
Blomman: "Ja ka döpa en tånn, å en tånn, å en tånn, å dåttå en tånn ka ja döpa."
De som har följt Blommans uppväxt vet att han har legat inne på sjukhus många gånger vid förkylningsastma. Undrar om det finns fler barn som älskar sjukhuset. Så fort han känner sig minsta lilla krasslig säger han med sin ömkligaste röst: "Jag ä tuk, vi måtte åka ti tukhuset." Och så vill han förstås leka där med alla deras roliga grejer, och bygga med deras roliga pussel och se deras roliga filmer och busa nere i entrén och lekavdelningen. Det är en tröst för mig att veta att han trivs där. Kanske han trivs så bra så att han en dag blir en välbetald läkare som bjuder sin kära mamma på utlandsresor.
Och alla som känner barn vet att medan jag skrivit detta så har han förflyttat sig från golvet och leksakstidningarna. Nu står han på en av köksstolarna och häller flingor och mjölk i en skål, och så säger han: "Åååååh, mamMAAA! Kom å kolla på min golv." Så nu blev det bråttom för mig.
Så tittade han på en massa böcker. En med dinosaurier skulle han eventuellt vilja låna, men den var för spännande så det blev fyra lite mindre farliga böcker.
Nu sitter han och kollar i alla dom där leksakstidningarna som vår brevlåda tokbombas av så här i jultider. Pojken måste vara väldigt rik, eftersom han ska köpa i princip allt.
Blomman: "Ja ka döpa en tånn, å en tånn, å en tånn, å dåttå en tånn ka ja döpa."
De som har följt Blommans uppväxt vet att han har legat inne på sjukhus många gånger vid förkylningsastma. Undrar om det finns fler barn som älskar sjukhuset. Så fort han känner sig minsta lilla krasslig säger han med sin ömkligaste röst: "Jag ä tuk, vi måtte åka ti tukhuset." Och så vill han förstås leka där med alla deras roliga grejer, och bygga med deras roliga pussel och se deras roliga filmer och busa nere i entrén och lekavdelningen. Det är en tröst för mig att veta att han trivs där. Kanske han trivs så bra så att han en dag blir en välbetald läkare som bjuder sin kära mamma på utlandsresor.
Och alla som känner barn vet att medan jag skrivit detta så har han förflyttat sig från golvet och leksakstidningarna. Nu står han på en av köksstolarna och häller flingor och mjölk i en skål, och så säger han: "Åååååh, mamMAAA! Kom å kolla på min golv." Så nu blev det bråttom för mig.
Kommentarer
Trackback