mord
Idag undviker jag att städa, trots att det verkligen behövs.
Jag kan till och med skriva en lång blogg för att tiden ska gå och jag ska slippa städa.
Först kan jag berätta att om man har torrhosta så är det inget bra förslag att dricka varm choklad. Det ger tyvärr bara mer hosta.
Så kan jag berätta att det har skett mord i mitt kök. Först fanns det några stackars bananflugor och sedan fanns det en satans många bananflugor. Och fort ökade mängden. Då kom jag plötsligt på ett knep för att överlista dom. Jag studerade dom noga och uppmärksammade vilka ställen dom helst ville slå sig ner på. Antog att det just där var lite smuts som dom förmodligen gillade. Då tog jag fram disktrasan och torkade, men sparade ett litet ställe vid diskbänken. Jag väntade ett tag och snart samlades hela gänget på just den fläcken. Sen tog jag helt sonika fram dammsugarn och vips var det tomt. No more bananflugor. Så nu är jag alltså skyldig till mord... Nej, nej, öh... det var inte jag... Nej, jag var aldrig där, öööh... och om det är någon som tycker sig ha sett mig på mordplatsen så har dom väl antagligen bara dålig syn och då uppmuntrar jag till ett besök hos optikern i stället för att dra fram Sveriges Rikes Lag och slå upp Brottsbalken.
Fortsätter undvika att plocka upp en massa leksaker och vika tvätt och tömma diskmaskinen och diska pannor.
Jo, jag kan berätta om en sak jag gjorde när jag var liten. Fast det var inte min idé, det var min kusin Marita som introducerade det hela. Vi tog små bitar av hushållspapper, blötte dom och kastade upp dom i taket. Det såg jättekul ut när dom fastnade där. Men en gång glömde vi att plocka ner dom och då blev det fläckar i taket. Min pappa var inte alls glad, och allt detta påminde han mig om när han förra veckan hjälpte till att spackla tv-rumsväggarna och jag berättade att vi skulle måla taket innan vi tapetserar.
Mina kusiner var väldigt påhittiga. Susanne lärde mig att baka ett sorts tunnbröd med mjöl, vatten och en aning salt. Och det var ju jättebra, förutom att vi inte använde stekpanna utan i stället stekte bröden direkt på plattan. Min mamma blev inte glad.
Jag och Sussis lillasyster Märit brukade plocka rabarber och lägga i en sträng på vägen. Vi hoppades att någon bil skulle sladda en aning på de halkiga rabarberna. Det var aldrig någon bil som sladdade. Men jag minns hur sött det var att hon sa "En rabarb, flera rabarber". En annan gång fångade vi varsin groda och lät dom tävla. Vi hejade på dom "Heja, lillgrodan!" Men vårt vanligaste bus började av en slump. En dag blev vi oskyldigt dömda för att ha knytit ihop alla handdukar och morgonrockar. Hm... undrar om det var Sussi och hennes kompis? I alla fall så blev min moster onödigt arg och just därför upprepade vi detta ungefär varenda gång jag hälsade på.
Men själv minns min moster allra mest när jag av nån konstig anledning klättrade upp på deras tak och hävdade att jag inte kunde ta mig ner. Hon som var väldigt höjdrädd klättrade upp på en stege och lockade ner mig. Jag kanske inte var så himla snäll när jag liten.
Jag och min kusin Majken bestämde oss en dag för att lura hennes farmor när vi var ute och rodde på sjön. Vi brukade ofta leka en lek som vi kallade "fyra syskon" där jag spelade storebrorsan och lillasystern, medan Majken spelade storasyrran och lillebrorsan. Vi låtsades att våra föräldrar hade dött och att vi inte längre hade någonstans att bo. Vi var på flykt och denna gången hade vi i leken hittat en båt och bar gamla kläder som vi hittat i en boda. När så farmor ropade på oss att det var mat, så låtsades vi att vi tappat årorna så jag offrade mig och kastade mig i vattnet för att bogsera båten till stranden. Farmor var sååå bekymrad om mig och brydde sig inte alls om Majken, trots att hon låtsades vara helt utmattad och "svimmade" i trappen.
Ja, vad ska jag göra nu när jag inte direkt har något mer att skriva om. Kanske prata med tinsel tills han inte har något mer att säga. Och sen då? Kanske jag fortsätter läsa texterna till fantasykursen, förmodligen i sängen och mest troligt somnar jag.
Jag kan till och med skriva en lång blogg för att tiden ska gå och jag ska slippa städa.
Först kan jag berätta att om man har torrhosta så är det inget bra förslag att dricka varm choklad. Det ger tyvärr bara mer hosta.
Så kan jag berätta att det har skett mord i mitt kök. Först fanns det några stackars bananflugor och sedan fanns det en satans många bananflugor. Och fort ökade mängden. Då kom jag plötsligt på ett knep för att överlista dom. Jag studerade dom noga och uppmärksammade vilka ställen dom helst ville slå sig ner på. Antog att det just där var lite smuts som dom förmodligen gillade. Då tog jag fram disktrasan och torkade, men sparade ett litet ställe vid diskbänken. Jag väntade ett tag och snart samlades hela gänget på just den fläcken. Sen tog jag helt sonika fram dammsugarn och vips var det tomt. No more bananflugor. Så nu är jag alltså skyldig till mord... Nej, nej, öh... det var inte jag... Nej, jag var aldrig där, öööh... och om det är någon som tycker sig ha sett mig på mordplatsen så har dom väl antagligen bara dålig syn och då uppmuntrar jag till ett besök hos optikern i stället för att dra fram Sveriges Rikes Lag och slå upp Brottsbalken.
Fortsätter undvika att plocka upp en massa leksaker och vika tvätt och tömma diskmaskinen och diska pannor.
Jo, jag kan berätta om en sak jag gjorde när jag var liten. Fast det var inte min idé, det var min kusin Marita som introducerade det hela. Vi tog små bitar av hushållspapper, blötte dom och kastade upp dom i taket. Det såg jättekul ut när dom fastnade där. Men en gång glömde vi att plocka ner dom och då blev det fläckar i taket. Min pappa var inte alls glad, och allt detta påminde han mig om när han förra veckan hjälpte till att spackla tv-rumsväggarna och jag berättade att vi skulle måla taket innan vi tapetserar.
Mina kusiner var väldigt påhittiga. Susanne lärde mig att baka ett sorts tunnbröd med mjöl, vatten och en aning salt. Och det var ju jättebra, förutom att vi inte använde stekpanna utan i stället stekte bröden direkt på plattan. Min mamma blev inte glad.
Jag och Sussis lillasyster Märit brukade plocka rabarber och lägga i en sträng på vägen. Vi hoppades att någon bil skulle sladda en aning på de halkiga rabarberna. Det var aldrig någon bil som sladdade. Men jag minns hur sött det var att hon sa "En rabarb, flera rabarber". En annan gång fångade vi varsin groda och lät dom tävla. Vi hejade på dom "Heja, lillgrodan!" Men vårt vanligaste bus började av en slump. En dag blev vi oskyldigt dömda för att ha knytit ihop alla handdukar och morgonrockar. Hm... undrar om det var Sussi och hennes kompis? I alla fall så blev min moster onödigt arg och just därför upprepade vi detta ungefär varenda gång jag hälsade på.
Men själv minns min moster allra mest när jag av nån konstig anledning klättrade upp på deras tak och hävdade att jag inte kunde ta mig ner. Hon som var väldigt höjdrädd klättrade upp på en stege och lockade ner mig. Jag kanske inte var så himla snäll när jag liten.
Jag och min kusin Majken bestämde oss en dag för att lura hennes farmor när vi var ute och rodde på sjön. Vi brukade ofta leka en lek som vi kallade "fyra syskon" där jag spelade storebrorsan och lillasystern, medan Majken spelade storasyrran och lillebrorsan. Vi låtsades att våra föräldrar hade dött och att vi inte längre hade någonstans att bo. Vi var på flykt och denna gången hade vi i leken hittat en båt och bar gamla kläder som vi hittat i en boda. När så farmor ropade på oss att det var mat, så låtsades vi att vi tappat årorna så jag offrade mig och kastade mig i vattnet för att bogsera båten till stranden. Farmor var sååå bekymrad om mig och brydde sig inte alls om Majken, trots att hon låtsades vara helt utmattad och "svimmade" i trappen.
Ja, vad ska jag göra nu när jag inte direkt har något mer att skriva om. Kanske prata med tinsel tills han inte har något mer att säga. Och sen då? Kanske jag fortsätter läsa texterna till fantasykursen, förmodligen i sängen och mest troligt somnar jag.
Kommentarer
Trackback